bort men ändå hem

Feber och för mycket tysk öl. Inte för att den är bättre än någon annan, möjligtvis lite beskare. Igår natt i dimman av feber hade jag något att säga/skriva men det är glömt nu. Vill bort men ändå hem, vem sa det? Eller är det en julpsalm. I år ska vi visst åka bort, tänka på något annat än skinkan och kanske lite mindre snaps och ångestfylla mitt på dagen. Jag gjorde hemmagjord för två år sedan, för jag fick för mig att det var en bra present till en skåpsalkis.

Kommer ändå inte att få ledigt från jobbet och hey, ska vi tävla nu igen? Jag vill inte vara med men står i kön som vanligt. När vänder vindarna och hur mycket mer ska jag trycka ner i halsen? Gott så?

under saker alltid

alltid den amerikanska rocken. alltid den amerikanska litteraturen, sången, dikten. Även om en viss sthlmare sätter ord på känslan eller känslan på orden men annars amerika. jag är som en liten wannabe collegestudent utan att röka maja, ha mittbena och för liten t-shirt. undra hur det skulle vara om jag åkte? men jag stannar till sommaren iaf. för jag har ju allt nu liksom och det skulle vara dumt att slänga bort eller bara glömma tills man kom hem igen. du ler åt mina tankar och tar ner mig på jorden. bakar en kaka till och säger något om kött på benen (pappa säger tjock, fast hatar när underviktig. jag som trodde gyllne medelväg.) ((gick ner i staterna)) så till sommaren. U S A

hela dan, varje dag

det där med vardag. hur gör man? hur lägger man kort på bordet och samtidigt ess i ärmen och trumf på hand liksom? sommar försent, vaknar försent och hinner knappt andas annat än jobb. ska det vara så? ser ledsna hundögon hos vuxna och glada hos hundar. ska nog skaffa linser själv.

blott en dag ett ögonblick gick i sönder

Snart håller vi nog handen. Det brukar gå åt det hållet efter skratt och blickar. Men vi håller inte kvar dem för länge. Det är inte tydligt än. Men jo, det kommer hända snart det där med händerna. Fötterna de går framåt.

något fult

Jo, men visst händer det saker och fötterna tog mig 6 h i staden idag. Med trevligt sällskap, vi gick både runt, framåt men aldrig bakåt mer än i tal. Lyssnar på Britney-cover, sjunger med och önskar bortåt inte framåt. Han frågar varje dag vad jag gillar, vad jag vill, vad jag tycker om och brinner för. Har aldrig något bra svar, eller svar alls egentligen. Han säger att det är väl detta jag vill göra? Detta jag alltid pratat om att jag vill? Skulle jag bara vara bortskämd? Är det det det har kokat ner till? I sådana fall ställer jag mig i skamvrån illa kvickt och hoppas att ingen annan tittar. (Hans blick har alltid sett igenom ändå. Enda sedan fyllegräl och jag anklagat honom för att bara vara pappas pengar. Vi grälar syskonlikt och jag hoppas att ingen ser hur jag hatar att det är så.)

En annan vill så jävla väl att jag kvävs i vartannat andetag och vem har bestämt att känslor ska vara svårt och att göra illa så jävla lätt. Förlåt. En dag, kanske snart, kommer jag att kunna ge en kram utan ironi och mena det utan livrädsla och annat skit.

Vill göra blandband men vet inte till vem

Mest av allt vill jag ha ett jobb där man slipper förminska sig själv. Mest av allt vill jag inte böja på huvudet utan sträcka på nacken. Mest av allt vill jag åka till något som skulle kunna kallas mitt eget hem. Men minst av allt skulle också kunna funka i alla fall ett tag till antar jag.

(Och ett leende här och där håller humöret uppe.)

Moder jords massivas bästa låt som jag inte kommer ihåg namnet på.

Drack för lite igår, äter för mycket chips idag och har telefonen vid örat. Folk pratar på bra och fint, så att det värmer. Säger att jag inte ska lyssna på det som kyler. Svårt men antagligen sant. Hur säger man till folk att de gör en illa? Hur säger man till vänner att de nog inte bör kallas det på grund av hur de beter sig?
Tänker att jag säger ingenting så har jag ingenting sagt och funderar på att emigrera.

och mamma sa när jag var ung.

Folk pratar så mycket dumheter och jag lyssnar alldeles för noga. Vill inte bli som hon. Vill inte att inte-viljan ska styra.
En råtta utan kontor just nu och alla säger ju att det är lågkonjunktur, räknade bara inte med att det skulle drabba mig och såhär. Lyssnar på all musik jag kommer åt, känner ömsom pepp, ömsom tår i ögon och vrår. Du skulle sett mig nu. Med nya solglasögon och drygaste blicken någonsin skådat men med lilla lilla innanför bröstet och ja, stora tankar i lilla berg- och dalbanan räknas inte, fast jag snodde det från bob hund. Du snodde annat.

nytt ställe att hänga på och annat

Skaffat en blogg till, som måste uppdateras och faktiskt handla mer om vin än om känslor och annat skräp. Antagligen kommer jag skräpa lite till här.
Den andra har inga litterära ambitioner. Att denna har det vill jag inte heller skriva under på. Nåväl. Låt smaka!
Livet och vinet!

Fransk film

Inte, säger du? Jo men visst, säger jag. Och snart kommer du titta på sådär i smyg som du alltid gjort. Ge goda råd som är dåliga men inte helt uppenbart dåliga, bara sådär klyschiga. En klapp på kinden.

Det är vår nu igen och hundar springer lösa och ibland jag bredvid. Sitter på klippor, vid vatten men inte västkust. Saknar men gråter inte. Har inte gjort på snart ett år, kanske glömt. Kanske robot. Kanske vem fan bryr sig.

Till sommaren en helt ny karriär. Och ja, sången dom spelar när filmen är slut har gått på reapet i mer än en vecka nu.

grönt ute, grönt inne

andras liv rör sig uppenbarligen snabbare (framåt) än mitt och det hugger någonstans nära bröstet. Jag sitter i och för sig på en redaktion men får inget betalt. Kanske blir det istället som jag sa den där gången 15 år gammal i en dramasal i en dramaskola. Då drömmarna liksom inte var något jag hoppades på och allt liksom bara var nog nog nog, skulle duga ändå. The quiet life. Tycker bullshit om nyss skrivna ord. Pretto goes emo och förakta i smyg. Men hej, är det inte patetik som säljer? Köp för fan! (och titta inte så noga)

Bolli, darling!

Satt i soffan, du satt bredvid. Sen blev det mörkt, inte framför ögonen utan mer bakom. Du snarkade.

Öl- lågkonjunktur, på alla plan

önskar att det vore lätt, fast ja, då skulle ju inte våren tveka eller hur det nu var. Det där var en cover, en personlig tolkning. Han är inte längre personlig med mig och jag låter aldrig blicken fastna.
Solen gömde sig idag och den där sprittande känslan också. Wisby pils, Slottslager the hills och inte ens ett sms. Glömmer att dra ut sladden till datorn. Snubblar över den men ramlar inte. Det där var inte ens bra.

Nana

Gata upp men inte ner. Äldre men aldrig mer yngst. Hon har inte berättat allt än. Det där om barn i skogen utan pappa. Knacka på herrgårdsdörrar (vattnet hade ju gått) utan att någon öppnar och stugan i skogen utan vatten men med nyfödd unge, inte barn. Hur jag väntar på att allt det där liksom ska ta form. Bli förstått med en lägenhet på Floragatan där hon trodde hon kommit till himlen för kyrkklockorna lät så nära. Men det var innan unge, inte barn. Innan allt det där hon förträngt eller bara försökt att inte tänka på för hur skulle hon då orka mer än 70 år? Med bastard på armen och i magen och drömmar större än lilla staden och ögon som lovade mycket. Hon vågar inte säga mig allt men det kommer i stötar, mellan sockerkakan och förmaningen om att jag inte borde glömma handskar när jag går ut. Måste hinna fråga allt utan att veta.

Visa vid vinrankor

Bara för att du mår bra är det inte säkert att det är rätt och vice versa. Mest vice versa just nu. Och inga råd och inga rön biter. Men blåmärken på överarmen och en ny blick som alla kanske inte ser men i alla fall tittar på. Nu jävlar på mer än tre plan.
Nu jävlar är våren kommen och du aldrig tillbaka.

saker man ser men inte tittar på

inte relativt, inte objektivt, inte ens stor bokstav.
Dricker rousanne, albarino, vita dukar och hon tycker bra om vinet men dåligt om sällskap och dukar. Jag tycker inte alls men hoppas i smyg. Någon säger att han tror inte han har en chans och jag har massor.
Sen låter jag livet pågå utan mig. Och du, du vill ändå inte veta.

(för var ska man leva om inte i drömmen?)

Svammel

En annan kväll, det är alltid kväll försöker du förklara hur kvarter är uppbyggda och jag tycker det är intressant eller i alla fall låtsas, just det minns jag inte. Idag gick vi i de gamla delarna men inte vilse och vissa hus såg ut som man skulle vilja bo i dem. Eller vara någon som skulle vilja bo i dem. Det finns en liten skillnad. Men inte så stor.

En annan gång kommer jag förklara för dig hur drama är uppbyggda. Kommer ta exempel från amerikansk film eller kanske ditt/mitt liv. Du kommer inte vara intresserad.

ingen titel

Men le då, snälla. Jag gör ju, som för att rädda något som jag inte vet vad det är. Och ja, det blev fel sist men det var väl inte bara mitt? Och hon som alltid tittade snett men inte under lugg satt på nattbussen hem. Men jag log inte mot henne. Förlåt. Borde ju vara vuxen nu. Lämnat bakom mig.

Klättrar till månen som ikväll är full

Har låten i huvudet men glömt översättningen och hur meningen skulle börjat. Finns så många andra också, både sätt, meningar och människor. Vissa återkommer mer frekvent än andra, knackar på dörrar i tid och otid. Vi kommer liksom inte ifrån det.

uppbyggnad

Senare blir det som vanligt och jag lyssnar på vad ni säger för ni har nog mer rätt än mig. Jag vet ju aldrig. En klapp eller slag, där kanske jag förstått skillnaden men inte i annat. (Gråskalorna) Lyssnar och lyder, för vem säger att du gör fel och jag aldrig rätt?

Tidigare var det ändå bara ont i dagar på grund av nätter och det är väl inte meningen? Det förstår nästan jag med. Att det inte borde vara så.

Lakanen är tumlade och mjuka men skaver bara av tanken på att de är mot huden. Precis som du skaver fast du använder mjukgörande lotion. Inte kräm eller salva. Lotion. Och jag vet att jag började i fel ände, tog inte det viktigaste först.