Doftljus

Du pratar om att hitta fyrklöver mitt i vintern, under snön, som den ultimata turen som i sin tur skulle generera den ultimata lyckan. Vi håller hand men ingen ser det. Det är natt på Kungsholmen i ett lugnare sovande område. Vi går längs vattnet och halkar lite i gyttjan på stigen. Din alkoholism pratar vi inte om. Du säger att jag vuxit in i mig själv eller kalla det mognat. Att du nu ser mig för den jag är. Jag undrar tyst vad du såg innan.
Det duggar lite och du vill gå hem. Jag är ändå kissnödig som vanligt.

Små saker verkar springa snabbare än större och du nyper mig i kinden, inte i armen. Drömde om flygplanen igen som bara ramlar ner framför fötterna. Sen somnade jag på riktigt.

Under broar, över annat

Hittar lådor med stearinljus. Håller mig varm. Tappar andan men inte så det märks i någon större utsträckning. Bara efter trapporna. Inte så att du behöver göra så med handen för att fånga. Det blir bara bullshit för orden är för stora för munnen, med eller utan läppglans. Men till slut kommer vara nära. Och fylletanten på söder hade rätt. Borde vara annat.

det här är året

Förra året var något annat och handlade om lilla bli stora och vice versa. Nätter i storstan och kvällar på landet. Från Lunds gator med alla de löven till gränden bakom Gästis där du envisades med att säga saker du inte menade. Där natten var just den enda ursäkten som behövdes och jag var aldrig så full. Jag var aldrig där du var. Och du är bara ett ord för många, för det måste bli övertydligt så att alla förstår och slipper känna ansvar eller liknade obehaglig känsla. Kommer du ihåg hur sthlm var i maj och vi hade följe till den sötaste gatan i stan, den där tysta med magnolian som blommade och du sa eller snarare beskyllde mig för att vara allt det där men jag bara skrattade bort. Nu är du borta. Inte kommer du ihåg det?

Sen kom sommaren och inget innehåll i den mer än alla dagar med servicejaget och leendet som tillslut blev mitt egna. På alla semesterorter värda namnet i Sverige men inte i Visby. Lastvikten ändrades och han korsade fel vägar men aldrig mina. Som du sa, det var inte menat. Man skulle kunna sammanfatta så mycket mer men jag nöjer mig med det som aldrig blev. När till blev från, liksom, och hur ni sen sa saker som inte räckte varken till eller upp. Hejdå!