korthus, romaner, memoarer

Jag är kär i någon som inte finns och har hjärtklappning men inte på det där bra sättet utan det andra. Sittandes stilla i soffan med skenade hjärta på grund av skenande tankar om att kunna andas och kanske slappna av lite. De pratar om målbild och det enda jag kan se framför mig är väg 100 med henne som kör, sommardag och vi som sjunger med till p3. Kanske har vi en lagom solbränna och någon som väntar på oss där hemma och skickar oroliga sms med citat och annat. Kanske blir det så i sommar. Semester för första gången på flera år. Två veckors betald semester. Är jag vuxen nu? Så som du var då?