andras liv rör sig uppenbarligen snabbare (framåt) än mitt och det hugger någonstans nära bröstet. Jag sitter i och för sig på en redaktion men får inget betalt. Kanske blir det istället som jag sa den där gången 15 år gammal i en dramasal i en dramaskola. Då drömmarna liksom inte var något jag hoppades på och allt liksom bara var nog nog nog, skulle duga ändå. The quiet life. Tycker bullshit om nyss skrivna ord. Pretto goes emo och förakta i smyg. Men hej, är det inte patetik som säljer? Köp för fan! (och titta inte så noga)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar