Feber och för mycket tysk öl. Inte för att den är bättre än någon annan, möjligtvis lite beskare. Igår natt i dimman av feber hade jag något att säga/skriva men det är glömt nu. Vill bort men ändå hem, vem sa det? Eller är det en julpsalm. I år ska vi visst åka bort, tänka på något annat än skinkan och kanske lite mindre snaps och ångestfylla mitt på dagen. Jag gjorde hemmagjord för två år sedan, för jag fick för mig att det var en bra present till en skåpsalkis.
Kommer ändå inte att få ledigt från jobbet och hey, ska vi tävla nu igen? Jag vill inte vara med men står i kön som vanligt. När vänder vindarna och hur mycket mer ska jag trycka ner i halsen? Gott så?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar