Nana

Gata upp men inte ner. Äldre men aldrig mer yngst. Hon har inte berättat allt än. Det där om barn i skogen utan pappa. Knacka på herrgårdsdörrar (vattnet hade ju gått) utan att någon öppnar och stugan i skogen utan vatten men med nyfödd unge, inte barn. Hur jag väntar på att allt det där liksom ska ta form. Bli förstått med en lägenhet på Floragatan där hon trodde hon kommit till himlen för kyrkklockorna lät så nära. Men det var innan unge, inte barn. Innan allt det där hon förträngt eller bara försökt att inte tänka på för hur skulle hon då orka mer än 70 år? Med bastard på armen och i magen och drömmar större än lilla staden och ögon som lovade mycket. Hon vågar inte säga mig allt men det kommer i stötar, mellan sockerkakan och förmaningen om att jag inte borde glömma handskar när jag går ut. Måste hinna fråga allt utan att veta.