Fransk film

Inte, säger du? Jo men visst, säger jag. Och snart kommer du titta på sådär i smyg som du alltid gjort. Ge goda råd som är dåliga men inte helt uppenbart dåliga, bara sådär klyschiga. En klapp på kinden.

Det är vår nu igen och hundar springer lösa och ibland jag bredvid. Sitter på klippor, vid vatten men inte västkust. Saknar men gråter inte. Har inte gjort på snart ett år, kanske glömt. Kanske robot. Kanske vem fan bryr sig.

Till sommaren en helt ny karriär. Och ja, sången dom spelar när filmen är slut har gått på reapet i mer än en vecka nu.

grönt ute, grönt inne

andras liv rör sig uppenbarligen snabbare (framåt) än mitt och det hugger någonstans nära bröstet. Jag sitter i och för sig på en redaktion men får inget betalt. Kanske blir det istället som jag sa den där gången 15 år gammal i en dramasal i en dramaskola. Då drömmarna liksom inte var något jag hoppades på och allt liksom bara var nog nog nog, skulle duga ändå. The quiet life. Tycker bullshit om nyss skrivna ord. Pretto goes emo och förakta i smyg. Men hej, är det inte patetik som säljer? Köp för fan! (och titta inte så noga)

Bolli, darling!

Satt i soffan, du satt bredvid. Sen blev det mörkt, inte framför ögonen utan mer bakom. Du snarkade.

Öl- lågkonjunktur, på alla plan

önskar att det vore lätt, fast ja, då skulle ju inte våren tveka eller hur det nu var. Det där var en cover, en personlig tolkning. Han är inte längre personlig med mig och jag låter aldrig blicken fastna.
Solen gömde sig idag och den där sprittande känslan också. Wisby pils, Slottslager the hills och inte ens ett sms. Glömmer att dra ut sladden till datorn. Snubblar över den men ramlar inte. Det där var inte ens bra.

Nana

Gata upp men inte ner. Äldre men aldrig mer yngst. Hon har inte berättat allt än. Det där om barn i skogen utan pappa. Knacka på herrgårdsdörrar (vattnet hade ju gått) utan att någon öppnar och stugan i skogen utan vatten men med nyfödd unge, inte barn. Hur jag väntar på att allt det där liksom ska ta form. Bli förstått med en lägenhet på Floragatan där hon trodde hon kommit till himlen för kyrkklockorna lät så nära. Men det var innan unge, inte barn. Innan allt det där hon förträngt eller bara försökt att inte tänka på för hur skulle hon då orka mer än 70 år? Med bastard på armen och i magen och drömmar större än lilla staden och ögon som lovade mycket. Hon vågar inte säga mig allt men det kommer i stötar, mellan sockerkakan och förmaningen om att jag inte borde glömma handskar när jag går ut. Måste hinna fråga allt utan att veta.

Visa vid vinrankor

Bara för att du mår bra är det inte säkert att det är rätt och vice versa. Mest vice versa just nu. Och inga råd och inga rön biter. Men blåmärken på överarmen och en ny blick som alla kanske inte ser men i alla fall tittar på. Nu jävlar på mer än tre plan.
Nu jävlar är våren kommen och du aldrig tillbaka.