minnet

ibland minns jag saker jag inte vill, gärna med nittiotalsmusik i bakgrunden och rött vin i glaset som färgar tungan och tänder lila. Lyssnar på Lemarc precis som i somras i köket med alla hundra glas att putsa var kväll. Alltid Lemarc på ipoden, för det var den musik som spelades inne på toaletten för gästerna, även i köket efter service. Kanske med läsk i ett glas bredvid för sockerkicken skulle sätta in. Låtsasbränsle för kroppen efter 12 h pass utan att sitta ner en endaste gång. 5 kilo mindre och ryggraden stack ut. Kan inte hjälpa att jag på något sätt gillade det. Gillade att kroppen liksom körde helt slut men ändå inte, att ryggraden var något som syntes. Fysiskt jobb är bra för själen för den får inte utrymme då. Och nej, det var inte alls det jag tänkt skriva. Inte det jag inte vill minnas.

ge mig inatt och jag ska visa dig...

.. inget om stjärnor månar eller skymningsljud och ljus. Ingen folkhögskoleromantik bara sanning och lite fejk. För nu vet jag hur, var och kanske när. Du har färgat håret, jag behöver inte. Lyssnar på Timo. Peppar på våren och alla knutna nävar i luften.

Nu är orden du sa sanna. Jag äter jordnötssmör till frukost.

What you say?

Den eviga frågan utan frågetecken mer utropstecken. Kanske mer ett påstående än en undran. När kommer du att tröttna!? När du kommer att tröttna har jag inte visat en endaste känsla, inte mer hud än en urringning och du tycker att du borde få mer. Att du är värd mer. Inte för att det handlar om värde. Att det är finare att ge än att ta. Mer föreställningar om hur det ska eller brukar vara. Inte sådana föreställningar jag ger utan att stå på en scen. Inget man klappar händerna efter. Inget man håller händerna efter heller. Vi kommer aldrig så långt. Och du, du tröttnar på det platoniska. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det med hjärtat i behåll och hedern någon annanstans.

något gammalt, inte blått

Vem är du? Jag minns att jag glömde fråga. Att jag liksom var så inne i allt, i dig och mig tillsammans att jag glömde fråga vem du var. Brukar du bli full i ensamhet? Ibland blir jag det, men inte så ofta nu längre. Jag blir aldrig full bland folk. Det vet jag att du blev, fast inte så ofta. En gång kom du hem till mig och sa att du kanske behövde kräkas. Då sa jag att du fick gå igen. Du kom tillbaka dagen efter med kanelbullar och cola. Vi såg på skräckfilm mitt på dagen och låg snabbt i soffan innan filmen var slut. Michelle Pfeiffer var en av huvudrollerna. Många filmer jag såg med dig var hon med i. Hon är inte alls lik mig. Jag ser mer ut som Winona Ryder eller kanske Audrey Tatou eller någon sådan. Inte som Michelle i alla fall.