vissa säger jag har sagt

Det finns schlager och det finns pop att citera men det låter jag bli av god ton som faktiskt kan hållas och det hårt. ”Ha det riktigt fint så länge” och det är tolkningsbart precis som glömda uppringningar och ihågkomna kommentarer. I ditt nattlinne i min natt men med dina ögon, mina ord i dina öron. Just det. Upprepningar och han påpekar gammalt. Nytt finns liksom inte när nytt inte innehåller känslor som blir ord som blir igenkänning. Känner ju inte igen mig själv längre hur ska du då? Tonårspuckot har blivit något annat men fortfarande samma mage, samma lår och det är väl det som räknas? Inte prata bara le. Och han säger ändå aldrig vad han tycker men alltid menar.

Vaknar iaf som nyponros (silverskedar)

Och livet har sina vägar, jag mina och ibland går det åt samma håll. Får instruktioner om hur skoskavsplåter bör andvändas och tänker tack men glömmer att säga. Stannar hemma i någons hem med någons hund för kollektivtrafiken är just vad namnet säger och jag kommer inte hitta dit som är någon annans hem om jag går därifrån även med plåster.

Och det handlar inte om vin och inte om smaker men jag dricker det som var slut hos levrantören men inte i hyllan. Och jag drömmer fortfarande drömmar men inte om sånt som var sant.

Lymmlar

Det är sommar nu och jag lagar tjejmat fast med kolhydrater för till bords finns idrottare. Dricker rosa och caesarsalladen med pasta och rödbetor blev också. Loimer den lille lymmeln dricks fast hittas inte i den etmylogiska ordboken. Borde kanske skaffa en tysk eller lita på dem som säger sig veta. Inga kramar kramas och livet är alltför ogreppbart för att säga något om. Man kan vara hemlös och samtidigt dricka skumpa för mer än vad man tjänar en dag på bolaget. 50% men det känns som hundra och ylva säger att zwigelt luktar fis. Jag säger ingenting så har jag ingenting sagt. Men tänker tanken och den är god. Och vinet också.

Hur länge ska du stanna kvar ikväll och andra låtar

Och jag anklagas för att vara saker jag spelar att jag är för att få effekt. Undanber sällskap för att tänka. Dricker tryggt, Château Hourtin-Ducasse, för att få klarare bild eller bara lättare att somna. Det är inte alltid lätt och vissa gör en sport av att vara svår. Men med lite Bordeaux, risotto, dåligt ica-kött och tv-underhålling blir en ledig kväll just ledig från leda och med en ordvits i örat kan det nästan vara okej att inte veta. Spännande nästan och ingen annan säger det dem menar och därför intalar jag mig själv att jag slipper skämmas.
Slipper iaf gå förbi ditt kontor på vägen hem och se det lysa alldeles för sent för kontorsjobb.

Solmoget

Tre nya fräknar av solen men bara två nya tankar. Och inte tackar jag och bugar, smakar men säger ingetting, inte bara av artighet. En liten vilja att vara motvalls bara för att. Röda roser som inte ger effekt och du ler och ler och jag gör detsamma men lite falskare. Som så ofta med valpolicella, Musella superiore 2004 tycker jag det smakar lite muggigt, eller kalla det källare, kalla det vad du vill. Kan inte riktigt tycka om fullt ut hur mycket jag än försöker och minns ord i huvudet, tankar redan tänkta om rosenblad på sängar och hellre omogna tulpaner. Att gilla det som inte låter sig gillas och vara likadan själv.
Valpolicella som ber om det, som leker rosenblad på sängen. Tack men nej tack och kanske om några år kan jag uppskatta att livet inte är rosor men de rosor man ibland får ska man vara glad för och sätta i varmt vatten. Ta vara på. Men tills dess dricker jag annat.

Att förstöra smakupplevese och annat

Man ska inte dricka själv för det är tecken. Om man dricker i grupp är det andra tecken. Om man bjuder en vän som man tycker om på vin, tycker man ibland inte om vinet längre för att man vill att vännen ska göra. Blir för självkritisk å vinets vägnar. Kanske borde man sluta bjuda folk man tycker om på vin som man inte vet om man tycker om men tror att man ska. Lite som att alltid ha provlagat maten innan man bjuder till fest. Men vad hjälper det när repliker som "jag tyckte det smakade bättre sist" ändå alltid kommer över läppen och in i öron, även om man provat innan. Att vilja väl men alltid vilja fel. Att vilja bli omtyckt med vin fast utan fylla om ni förstår. Jag gör nog inte själv.
Att spara i garderoben och leta tillfällen att ta fram. Tillfällen som så fort det blir tillfällen är dömda att misslyckas att vara tillfällen för tillfället får prestationsångest och lever inte upp (till). Därför är måndag inte ett dåligt tillfälle fast att man inte vågat ringa det där samtalet och inte alls har något att fira mer än att det inte var femton personer framför en i kön på ica. Eller nej, nu tappade jag bort mig själv innan jag ens tappade bort dig. Men ville väl. Det ville jag. Eller i alla fall vill.

Sanningar i vin eller i annat eller inte alls

Var på fjällsemester en gång i tidiga tonåren med andra tidiga tonåringar och en tolvåring om jag inte minns fel. Vi hade samma skämt i en vecka där en av oss sa med tillgjord röst att "allting är subjektivt". Vet inte var han fått det eller rösten ifrån men det måste varit ett humorprogram á la nittiotal. Mamma fick förklara det där med subjektivt v/s objektivt både för mig och för Anna.
Vin är också himla subjektivt även bland sådana som kan säga dåligt producerat, offsmaker och annat. Men det är väl det som är charmen eller i alla fall en del av den. Lite som att hitta en person andra ogillar men som man själv gillar, ser charmen i. Sitt eget lilla smultronställe.
I denna blogg tänkte jag tipsa om det jag gillar, eller otipsa om det jag druckit och inte gillat. Dyrt är inte alltid bäst och snyggast kan vara fulast. För övrigt pluggar jag till sommelier och lär mig nåt nytt varje dag eller i alla fall nästan.

Svensk variant av det ryska vemodet

Det snöar till och med. Men kan inte skylla känslan och beteendet på det. På allt annat men inte just det. Saker som påverkar och jag vill inte se er i det stadiet. Det påverkade övertydliga. Du och jag är inte detsamma som vi må vara en snodd replik från en berömd dramatiker men det är lika sant i alla fall. Har ingen pulka eller barnasinne, bara snorkänslor och spyfärdighet som inte klär mig eller passar sig. Jag går hem med grus i byxvecken men inte i skor. De saltar vägarna och lädret blir inte detsamma.
Dricker Chateau Labadie för att se om det är så bra som det sägs eller kanske bara skrivs. Det är bra, kommer jag inte ifrån, inte känslan heller. Bättre än maten och passar till levande ljus och hade du smakat hade du antagligen gillat mig bättre än förut. Tyckt att jag var mer än bara snack, kanske en liten verkstad. Men nu smakar du ju inte och imorgon kanske luften gjort smaken annorlunda, gjort den mera kärv.