vissa säger jag har sagt

Det finns schlager och det finns pop att citera men det låter jag bli av god ton som faktiskt kan hållas och det hårt. ”Ha det riktigt fint så länge” och det är tolkningsbart precis som glömda uppringningar och ihågkomna kommentarer. I ditt nattlinne i min natt men med dina ögon, mina ord i dina öron. Just det. Upprepningar och han påpekar gammalt. Nytt finns liksom inte när nytt inte innehåller känslor som blir ord som blir igenkänning. Känner ju inte igen mig själv längre hur ska du då? Tonårspuckot har blivit något annat men fortfarande samma mage, samma lår och det är väl det som räknas? Inte prata bara le. Och han säger ändå aldrig vad han tycker men alltid menar.