Målbildad

Är varken litterär eller annat men spenderar helg i en drömmiljö på herrgård med mat och folk som både passar upp och ser in om vi säger så. Men det gör de ju inte för här pratar vi med små bokstävar och glömmer att ta bort det gamla nagellacket, målar bara på ett nytt lager men i fel färg.
Sedan skjuter vi låtsasduva och tar en middagslur innan det är dags för afternoon tea. Du säger att jag passar in i miljön och jag vet att det är en dröm. För på vägen hem har vi inga jakttaxar i bakluckan, inga pashmina-sjalar om halsen och oljerockar över oss för att hålla värmen i baksätet. Inget är som det skulle kunna vara, på vägen hem. På vägen hem från något helt annat. Med någon som inte alls passar in i miljön som kör, som har keps men inte en gubbkeps, som har skäggstubb men inte på det där charmiga sättet, som har nerbitna naglar och inte speciellt fina tankar om mig, sig själv eller resten av världen. Dessutom åker vi i en alldeles för gammal bmw men inte så gammal så att den kan kallas antik, eller vintage, eller klassiker eller vad fan man nu kallar fina bilar. Men snart är det vardag igen och då kan vi låtsas som ingenting.