Politik

Ja du, eller ni eller vem som helst som säger något som betyder något. Vissa säger att man inte ska hamna i fällan eller kalla det facket. Att min idé om att skriva på det där projektet är liksom dömt redan fån början. Att den "kvinnliga erfarenheten" liksom är smutsig på något sätt, inte bara inte tillräckligt fin eller allmängiltig. Men vem ska annars berätta om henne om inte jag? Vem ska berätta om glansen i hennes ögon som aldrig släcktes trots konventioner, institutioner och brist på akademiska poäng? För så mycket är så likt idag även med stängda ögon och Mad Men på dvd. Så många små ord som man väljer att inte höra eller tolka, om man väljer att göra det gör det ont, eller i alla fall något som liknar känslan av ont. Jag blir arg. Man kallar mig bitch. För alla tjejer är tydligen horor enligt lillkillen på jobbet. Och storkillen håller med och säger inte emot. Ibland kan man tappa mer än hoppet och just nu hoppar jag över istället.