Förra året var något annat och handlade om lilla bli stora och vice versa. Nätter i storstan och kvällar på landet. Från Lunds gator med alla de löven till gränden bakom Gästis där du envisades med att säga saker du inte menade. Där natten var just den enda ursäkten som behövdes och jag var aldrig så full. Jag var aldrig där du var. Och du är bara ett ord för många, för det måste bli övertydligt så att alla förstår och slipper känna ansvar eller liknade obehaglig känsla. Kommer du ihåg hur sthlm var i maj och vi hade följe till den sötaste gatan i stan, den där tysta med magnolian som blommade och du sa eller snarare beskyllde mig för att vara allt det där men jag bara skrattade bort. Nu är du borta. Inte kommer du ihåg det?
Sen kom sommaren och inget innehåll i den mer än alla dagar med servicejaget och leendet som tillslut blev mitt egna. På alla semesterorter värda namnet i Sverige men inte i Visby. Lastvikten ändrades och han korsade fel vägar men aldrig mina. Som du sa, det var inte menat. Man skulle kunna sammanfatta så mycket mer men jag nöjer mig med det som aldrig blev. När till blev från, liksom, och hur ni sen sa saker som inte räckte varken till eller upp. Hejdå!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar