Fransk film

Inte, säger du? Jo men visst, säger jag. Och snart kommer du titta på sådär i smyg som du alltid gjort. Ge goda råd som är dåliga men inte helt uppenbart dåliga, bara sådär klyschiga. En klapp på kinden.

Det är vår nu igen och hundar springer lösa och ibland jag bredvid. Sitter på klippor, vid vatten men inte västkust. Saknar men gråter inte. Har inte gjort på snart ett år, kanske glömt. Kanske robot. Kanske vem fan bryr sig.

Till sommaren en helt ny karriär. Och ja, sången dom spelar när filmen är slut har gått på reapet i mer än en vecka nu.

grönt ute, grönt inne

andras liv rör sig uppenbarligen snabbare (framåt) än mitt och det hugger någonstans nära bröstet. Jag sitter i och för sig på en redaktion men får inget betalt. Kanske blir det istället som jag sa den där gången 15 år gammal i en dramasal i en dramaskola. Då drömmarna liksom inte var något jag hoppades på och allt liksom bara var nog nog nog, skulle duga ändå. The quiet life. Tycker bullshit om nyss skrivna ord. Pretto goes emo och förakta i smyg. Men hej, är det inte patetik som säljer? Köp för fan! (och titta inte så noga)

Bolli, darling!

Satt i soffan, du satt bredvid. Sen blev det mörkt, inte framför ögonen utan mer bakom. Du snarkade.

Öl- lågkonjunktur, på alla plan

önskar att det vore lätt, fast ja, då skulle ju inte våren tveka eller hur det nu var. Det där var en cover, en personlig tolkning. Han är inte längre personlig med mig och jag låter aldrig blicken fastna.
Solen gömde sig idag och den där sprittande känslan också. Wisby pils, Slottslager the hills och inte ens ett sms. Glömmer att dra ut sladden till datorn. Snubblar över den men ramlar inte. Det där var inte ens bra.

Nana

Gata upp men inte ner. Äldre men aldrig mer yngst. Hon har inte berättat allt än. Det där om barn i skogen utan pappa. Knacka på herrgårdsdörrar (vattnet hade ju gått) utan att någon öppnar och stugan i skogen utan vatten men med nyfödd unge, inte barn. Hur jag väntar på att allt det där liksom ska ta form. Bli förstått med en lägenhet på Floragatan där hon trodde hon kommit till himlen för kyrkklockorna lät så nära. Men det var innan unge, inte barn. Innan allt det där hon förträngt eller bara försökt att inte tänka på för hur skulle hon då orka mer än 70 år? Med bastard på armen och i magen och drömmar större än lilla staden och ögon som lovade mycket. Hon vågar inte säga mig allt men det kommer i stötar, mellan sockerkakan och förmaningen om att jag inte borde glömma handskar när jag går ut. Måste hinna fråga allt utan att veta.

Visa vid vinrankor

Bara för att du mår bra är det inte säkert att det är rätt och vice versa. Mest vice versa just nu. Och inga råd och inga rön biter. Men blåmärken på överarmen och en ny blick som alla kanske inte ser men i alla fall tittar på. Nu jävlar på mer än tre plan.
Nu jävlar är våren kommen och du aldrig tillbaka.

saker man ser men inte tittar på

inte relativt, inte objektivt, inte ens stor bokstav.
Dricker rousanne, albarino, vita dukar och hon tycker bra om vinet men dåligt om sällskap och dukar. Jag tycker inte alls men hoppas i smyg. Någon säger att han tror inte han har en chans och jag har massor.
Sen låter jag livet pågå utan mig. Och du, du vill ändå inte veta.

(för var ska man leva om inte i drömmen?)

Svammel

En annan kväll, det är alltid kväll försöker du förklara hur kvarter är uppbyggda och jag tycker det är intressant eller i alla fall låtsas, just det minns jag inte. Idag gick vi i de gamla delarna men inte vilse och vissa hus såg ut som man skulle vilja bo i dem. Eller vara någon som skulle vilja bo i dem. Det finns en liten skillnad. Men inte så stor.

En annan gång kommer jag förklara för dig hur drama är uppbyggda. Kommer ta exempel från amerikansk film eller kanske ditt/mitt liv. Du kommer inte vara intresserad.

ingen titel

Men le då, snälla. Jag gör ju, som för att rädda något som jag inte vet vad det är. Och ja, det blev fel sist men det var väl inte bara mitt? Och hon som alltid tittade snett men inte under lugg satt på nattbussen hem. Men jag log inte mot henne. Förlåt. Borde ju vara vuxen nu. Lämnat bakom mig.

Klättrar till månen som ikväll är full

Har låten i huvudet men glömt översättningen och hur meningen skulle börjat. Finns så många andra också, både sätt, meningar och människor. Vissa återkommer mer frekvent än andra, knackar på dörrar i tid och otid. Vi kommer liksom inte ifrån det.

uppbyggnad

Senare blir det som vanligt och jag lyssnar på vad ni säger för ni har nog mer rätt än mig. Jag vet ju aldrig. En klapp eller slag, där kanske jag förstått skillnaden men inte i annat. (Gråskalorna) Lyssnar och lyder, för vem säger att du gör fel och jag aldrig rätt?

Tidigare var det ändå bara ont i dagar på grund av nätter och det är väl inte meningen? Det förstår nästan jag med. Att det inte borde vara så.

Lakanen är tumlade och mjuka men skaver bara av tanken på att de är mot huden. Precis som du skaver fast du använder mjukgörande lotion. Inte kräm eller salva. Lotion. Och jag vet att jag började i fel ände, tog inte det viktigaste först.

Doftljus

Du pratar om att hitta fyrklöver mitt i vintern, under snön, som den ultimata turen som i sin tur skulle generera den ultimata lyckan. Vi håller hand men ingen ser det. Det är natt på Kungsholmen i ett lugnare sovande område. Vi går längs vattnet och halkar lite i gyttjan på stigen. Din alkoholism pratar vi inte om. Du säger att jag vuxit in i mig själv eller kalla det mognat. Att du nu ser mig för den jag är. Jag undrar tyst vad du såg innan.
Det duggar lite och du vill gå hem. Jag är ändå kissnödig som vanligt.

Små saker verkar springa snabbare än större och du nyper mig i kinden, inte i armen. Drömde om flygplanen igen som bara ramlar ner framför fötterna. Sen somnade jag på riktigt.

Under broar, över annat

Hittar lådor med stearinljus. Håller mig varm. Tappar andan men inte så det märks i någon större utsträckning. Bara efter trapporna. Inte så att du behöver göra så med handen för att fånga. Det blir bara bullshit för orden är för stora för munnen, med eller utan läppglans. Men till slut kommer vara nära. Och fylletanten på söder hade rätt. Borde vara annat.

det här är året

Förra året var något annat och handlade om lilla bli stora och vice versa. Nätter i storstan och kvällar på landet. Från Lunds gator med alla de löven till gränden bakom Gästis där du envisades med att säga saker du inte menade. Där natten var just den enda ursäkten som behövdes och jag var aldrig så full. Jag var aldrig där du var. Och du är bara ett ord för många, för det måste bli övertydligt så att alla förstår och slipper känna ansvar eller liknade obehaglig känsla. Kommer du ihåg hur sthlm var i maj och vi hade följe till den sötaste gatan i stan, den där tysta med magnolian som blommade och du sa eller snarare beskyllde mig för att vara allt det där men jag bara skrattade bort. Nu är du borta. Inte kommer du ihåg det?

Sen kom sommaren och inget innehåll i den mer än alla dagar med servicejaget och leendet som tillslut blev mitt egna. På alla semesterorter värda namnet i Sverige men inte i Visby. Lastvikten ändrades och han korsade fel vägar men aldrig mina. Som du sa, det var inte menat. Man skulle kunna sammanfatta så mycket mer men jag nöjer mig med det som aldrig blev. När till blev från, liksom, och hur ni sen sa saker som inte räckte varken till eller upp. Hejdå!

inget kul alls

Glögg igen och nu är det jag som bor högst upp. Det är för sött och vissa av hans vänner tycker jag är eller kanske inte för. Har ju inte öppnat munnen än. Låter dem rita lite utanför linjerna. Dricker för bra rödvin på jobbet och för dåligt hemma. Häller i slasken, minns du dikten? Jag har svårt att glömma annat och spöken som inte är det i bokstavlig mening men tillräckliga för att göra mig rädd. Kommer framåt kvällen. Skulle kunna bygga upp en stämning men skiter i att göra. För skit ska skit ha.

Kalla mig

Det var ju bra eller i alla fall spännande. Fin i nya naglar. Något som är där på mig som inte är mitt. Lite som du.
Fast du gör ju karriär. Jag gör ju annat.
Det var fullmåne förra veckan. Vad det nu innebär.
Ibland vill jag bara att du ska komma tillbaka. Det var så skönt att räcka. Att liksom bara behöva vara utan att göra sig till. Att räcka till ändå. Det där om kravlös kärlek. Att det räckte att vara snygg och kul och ligga med leende och förstå och inte gråta för ofta och inte prata allvar eller vara jobbig och ifrågasätta. Kravlös kärlek. Det låter finare på engelska. Kalla det patetik. Kalla det någonting.

En söndag två dagar

Fick punka på motorvägen. Ville ringa assistans för att vara både safe och sorry men en självutnämnd som jag inte nämner blev mekaniker och det med bravur. Somnade inte i bilen men ville. Satt i mitten i baksäte så att föraren kunde ha koll, uppsyn eller annat valfritt men med mig i sikte.
Sen diskuterade vi 90-tals hits och bräckte varandra lagom mycket. Det var en fin dag. Synd bara att du glömde bort att det var mig du skulle följa med hem.

Ingen ohörd sång hörd

Som du sa när vi stod vid rödljuset. Tänk filmpretto. En ursäkt men ändå inte. Tänk dig själv som pretto.

Sen skriver vi varsin rad av innehållslöst men minns innehåll. Det var fint. Det är fint med höstlöv som sparkas till i smyg så de flyger runt. Det är fult med bakfylleandedräkt i nacken på bussen en måndagsmorgon. Doftsinnet som inte alltid är en fördel. Alkisarna kommer inte undan, inte ens med tuggummi. Och de spelade inte den låten och kanske var det tur för då skulle jag säkert bli ännu mer besviken.

Indiansommar eller britt

Dricker rosa igen. Sitter på terass med hund under bordet, den är fin och frågar inte dumheter och jag säger inga. Sen ringer du och frågar om jag verkligen tänkt efter men jag menar att jag denna gång istället tänkt före.

Och vi håller handen i brist på annat och tänker tanken för de finns i överflöd. Sen blir jag full och låter munnen bli en motorväg. Förstår ändå inte mer och du mindre. Solen ger i alla fall fortfarande fräknar.

Nu är nu

det blir bara saker som tankar. Det blir bara tankar men ingen handling. Och naturen är vackrare än vanligt, springer vid vattnet fast hals som gör ont, konditionen finns kvar men mycket annat inte. Ensamt men ändå. Uttråkat men ändå inte tillräckligt för kreativitet. Glömde att jag fanns. Glömde någon någonstans. Skor som liknar dr martens men nu i neutralt svart. De gröna var bäst trots upphov till benhinneinflammation. Trots "lyft på fötterna unge". Tackar youtube då skivsamlingen är på villovägar och undrar starkt men inte tillräckligt varför inget känns som det kändes då i samma skor. Varför blev det på detta viset och andra citat ur ronja. Vildvittror liksom och det var en rolig kväll.